Oliven är inte helt 100

Natten till idag var fruktansvärt jobbig, Olivia vaknade hela tiden och ville ha nappen och efter försök till tröst fick jag mata henne två gånger. Så himla olikt Olivia. Idag vaknade hon jättetidigt men det gick ganska bra tills lunch vilken hon åt med aptit. Sen ville hon inget mer ha. Hon åt lite fruktpure på eftermiddagen men hon vägrade både gröten och flaskan vid läggningen. Sen vaknar hon vid tio och vrålskriker, i den där höga tonen hon använder när hon trillar omkull eller nått. Jag försöker mata då jag hör magen kurra och klucka men hon vägrar. Jag plockar upp henne och ligger och gnyr på min axel, vi vaggar och gungar men hon fortsätter gny. Jag lägger henne tillsluts och skriket fortsätter. Man känner sig så fruktansvärt hjälplös när man inte vet vad som är fel. Efter många försök tar hon tillslut flaskan och äter och somnar sen äntligen om.
Kan verkligen inte förstå vad det är som händer. Tänder varken syns eller känns och ingen feber har hon och magen har funkat som den ska idag. Usch ja, hoppas verkligen natten blir lugnare. Vill inte att min glada lilla unge ska må dåligt eller vad det nu är.

Annars så har nu målarna gett sig av och här är bländande vitt i hela lägenheten. Så fint! Har en hel del plock att göra innan det är klart dock. Men jag har ju inte så mycket annat för mig på dagarna. Det börjar kännas nu, att man e ganska ensam, och det är trist. Jag har ju ingen mamma grupp och det är visst det som gäller, på öppna förskolan mm hänger mammorna ihop som är i samma mammagrupper och man är med på ett hörn när det diskuteras saker på ö.f och jag låter Olivia få lite interaktion med de andra barnen men sen brukar det avslutas med att de pratar om vad när de ska träffas och göra något i gruppen, om de har fått mailet de skickat eller om klädpartyt ska bli kul de ska gå på och så sitter man där som ett fån på ett hörn och försöker agera oberörd.
Vissa dagar känns det lite tyngre än andra och jag känner att det är trist för Olivia med som aldrig träffar bebisar som är lika gamla.
När man går tillbaka till jobbet så blir väl allt som vanligt igen och man försöker få tid till de vänner man har, lite trist just nu bara och nu när aktiviteter börjar ta slut för denna terminen känns det svårt att fylla dagarna med annat än hushållsarbete.
Nä, dags att sluta med självömkan och försöka sova en stund.

God natt!