3 veckor idag!

Grattis pluttan, 3 veckor idag! Vi firar med extra fin ljummen bröstmjölk :)

Olivia gör stora framsteg hela tiden och det har varit så himla skönt att få vara hemma istället för på sjukhuset. När vi åkte hem den 2 sept vägde hon 1800g (hon gick ner till 1700g medans vi var på sjukhuset men nästan alla bebisar går ner i vikt när de kommer ut så det var helt normalt) och när barnmorskan var här i tisdags vägde hon 2200g. Det syns på de nu rulltiga kinderna och trippelhakan :)

Lilla tjockisen

Och nu har vi även dragit ner på sondmatningen och hon ammar bara under dagen och får lite extra på natten så om hon gått upp i vikt igen imorgon ska vi få ta bort sonden. Det hoppas vi verkligen på för det är lite jobbigt med sonden i näsan, den har börjat reta slemhinnorna lite nu så det har blivit lite snorigt vilket är jobbigt när man ammar och måste andas genom näsan.
Men som sagt, vi håller tummarna! Sonden har vi ju haft eftersom hon är så liten och inte orkar amma allt hon behöver själv, hon försöker men har total däckat efter en stund. Men det är bättre nu.

Men även om vi får ta bort sonden så har vi en sak till kvar att en vacker dag ta bort, den hemska frejka kudden. Hon har en slags skena/kudde på sig som viker ut hennes ben åt sidan så att höftkulorna kan få chans att växa på rätt plats. När vi blev hemskickade från sjukhuset gjorde läkaren en koll av det mesta och jag bad henne kolla höfterna extra noga då jag och min syster föddes med höftledsluxation vilket betyder att höftleden är rörlig. Hon kunde inte känna något men ville att vi skulle gå till en ortoped för att vara helt säkra. När ortopeden kollade så kunde hon känna lite rörelse på båda höfterna så vi fick denna s.k kudde att ha på henne i 6 veckor. Jag tycker dock att de borde ändra namnet för en kudde ska vara mjuk och gosig, detta är en hård plasttub som sitter hårt över höfterna. Ja ni kan ju tänka er hur en hormonfylld nybliven mamma reagerar när de spänner in min mjuka lilla dotter i en sån här:

Ser mer ut som ett tortyrredskap än en "kudde"

Jag storbölade så klart, det enda jag kunde tänka var att hon som älskar att ligga och sparka med benen och hon älskar att sova ihopkurad på sidan, detta får hon inte göra nu längre. Ja det tog ca. 24hr att få mig att sluta grina. Natten var skitjobbig. Olivia brukade alltid sova lugnt och stillsamt mellan matningarna men nu för första gången låg hon och kved och gnydde och skrek om vartannat. Och eftersom hon inte kunde sparka med benen så började hon snart få magknip så även om hon nu vant sig vid frejkan så är det fortfarande mycket kvidande och gnyende p.g.a magen. Ja vi hoppas dessa veckor går snabbt för jag tycker hon gått igenom nog nu. Hon förtjänar att få vara bara vanlig bebis.

Frejkabyxan

Ett steg mot att bli en vanlig bebis tog vi igår när vi gick på vår allra första promenad. Det var ju hemskt blåsigt men lillan var väl inbäddad så hon sov hela vägen. Jag fick dock känna på att mina höfter och rygg inte tagit en promenad på ett antal månader, det kommer krävas en hel del promenader innan man blir återställd.

På väg ut i stora världen

Idag blir det nog en liten promenad till för idag skiner solen och sen ska vi städa lite för imorgon får vi finbesök, Jamies föräldrar kommer över från England och de har längtat så efter att få träffa sitt första barnbarn. Vi har videokonferensat lite med dem men Olivia har inte behagat vara vaken då så det blir första mötet för henne. Hon kommer bli så bortskämd av sina farföräldrar :) Vi hoppas de kommer skaffa sig en liten sommarstuga i sverige så att de kan hälsa på lite mer framöver.

Vi avslutar med några fler foton, jag har ju lite att ta igen, sen blir det att bege sig ut.



Moster Emilie och kusin Lukas på besök



Detta var vår outfit när vi skulle hem från sjukhuset, allt är aningen stort dock :)