Tuesday 22 November 2011

En natt på akuten...

Ja vi har haft en natt på akuten med lilla oliven. Det började med att vi var på BVC för den första vaccinationen. Lillan grät som hon aldrig gjort förut och emellan de två sprutorna och med tårfyllda ögon tittar hon på mig och pratar sina bedårande gurgel ljud. Jag svär hon sa "varför gör du så här mot mig mamma?". Gud vad jag grät. Lilla stumpan. Nästa omgång får Jamie ta jag klarar det inte. Vi vägde med och hon väger nu 4,7kg och är 56,5cm. Hon rusar förbi kurvorna på en spikrak bana uppåt.

Iallafall, eftersom det var troligt att hon skulle få feber av sprutan köpte vi flytande paracetamol. På kvällen blev hon varm och allmänt ledsen. Hon verkade ha ont i kroppen med. Jamie gav henne medicin med en sked och halt som det var slank allt av på en gång och hon hostade och fräste men det mesta åkte ut så hon blev snabbt bättre. Precis innan vi skulle sova för natten skulle jag ge henne en dos till fast jag skulle spruta in lite försiktigt i munnen med en spruta. Men svish sa det och allt sköt ut med en välldas fart och jag tror hon precis tog ett andetag för allt åkte ner i fel strupe. Hon kunde inte ens hosta utan blev helt knallröd och väste högljutt i panik. Snart blev hon slapp och inget hände. Jag sprang skrikandes in till Jamie som sov medans jag höll henne framåtlutad och bankade henne i ryggen. Minuterna gick och snart började hon bli blå. Jamie fortsatte medans jag ringde 112. Nu började det bubbla slem ur munnen på henne och färgen började komma tillbaka medan hon kippade efter andan med små andetag. Det blev bättre och bättre och när ambulansen kom var hon mycket bättre och andades normalt igen. Vi åkte med in ändå för att vara säkra på att hon var ok och efter vi väntat på läkaren i 2,5hr fick vi åka hem igen. Vi var hemma vid tre på morgonen och efter lite mat somnade hon för natten som vanligt. Idag mår hon bra, lite kinkig fortfarande så inte 100% ännu. Hoppas på en bättre dag imorgon.
Ja så det blev en hemsk dag med många tårar som man inte ens önskar sin värsta fienden. Jamie stannade hemma idag och vår lilla älskade oliv har knappt lämnat våra armar idag förutom under en promenad.

2 comments:

  1. Åh gud vilken panik ni måste fått... usch vad läbbigt!

    ReplyDelete
  2. Stackars söta lilla och stackars ni. Jag lider verkligen med er och som du vet, så vet jag hur hemskt det är. Hoppas hom mår bra och är glad igen.
    Kram på er!
    Hör av mig nästa vecka för ev promenad.
    Charlotta

    ReplyDelete